Hemma efter en evighetslång arbetsdag. Fast egentligen har den inte varit så lång, när jag kom till jobbet 13:30 hade vi rapport, sen var det APT-möte mellan 14-15:15 och därefter var det fullt ös fram till 20. Det är ju inte så länge faktiskt, men det känns i huvudet.
Min avdelning är uppdelad på två sidor och idag var jag på den andra sidan. Jag fick vårda personer som jag sällan tar hand om; 8 personer som har ganska svår demens som pratar och pratar och pratar J Ä T T E H Ö G T. Det är skönt att inte vara på samma sida varje gång och man uppskattar den andra sidan när man inte har varit där på ett par dagar. Den ena sidan är tung psykiskt (den jag var på idag) och den andra är tung fysiskt sett (ffa många tunga lyft) så man måste byta sida ibland.
På kvällen idag satt vi och roade oss med att byta papper i våra brukares SoL-pärmar, det är tydligen bara jag och R som vet i vilken ordning allt ska vara och vad man ska skriva var så vi ska hjälpa våra 8 kollegor med att göra färdigt alla 15 pärmar innan fredag :-s Och det är inte bara att sätta in en massa papper; man ska fylla i tre miljoner frågor om brukarna, all info ska finnas där. Men fylla i all info gör jag bara på min brukare (jag är numera bara kontaktperson för en liten tant, för jag jobbar bara 78%). De andra får minsann sköta sina papper.
Mäh!
Dessutom diskuterade vi våra arbetsuppgifter. Fr.o.m. 1/10 ska vi få en ny matleverantör, vilket innebär att vi får en vagn med kall mat varje dag samt skalad, okokt potatis. Så varje dag ska vi värma all mat (vilket tar ca 45 minuter), koka potatis (eller ris, pasta…), göra potatismos och tre dagar i veckan ska vi fixa efterrätter till lunchen. Så förutom att vi ska byta blöjor, torka rumpor, mata, bädda, städa både brukares lägenheter samt gemensamma utrymmen (varje vecka!), tvätta, sköta inköp åt brukare, ledsaga, aktivera, agera psykolog och medmänniska så ska vi nu även vara kökspersonal.
Dessutom ska man lyssna på en del anhöriga som skäller, klagar och bara gnäller för allting. Ingenting är bra och allt är bara skit. Ibland känns det som att man får ett par käftsmällar, man ramlar ihop, reser på sig och säger “Tack”.
Men lönen är densamma.
